Vad jag tror jag vill med Vaxholm för framtiden

Vi har bott i Vaxholm i 45 år. Hit flyttade vi för närhet till skärgården och för att staden då hade en befolkning med hyfsat jämn åldersfördelning och relativt blandade yrkesgrupper, både arbetande och boende. Sedan dess har mycket hänt med Vaxholm, Stockholmsregionen och Sverige. Jag tror fortfarande på att vårda karaktären av skärgårdsstad i lagom tillväxt.

Förutsättningarna idag är att Sverige växt till 10 milj, stockholmsregionen växer med ca 40 tusen människor per år. Migrationen är långsiktigt troligen 50 tusen per år. Översatt till Vaxholm innebär en regional tillväxt på ca 2%, 220 nya invånare per år. I detta ligger en migration på 50 personer per år. Under senare år har vi tagit drygt ”vår andel” av tillväxten, även om många tycker att vi inte tagit vår del av migrationen, men nu gör vi det. Många tycker samtidigt att Vaxholm växer för snabbt.

Jag tycker att vi bör ta vårt ansvar för regionens utveckling. Vi tvingas ta vår andel av migrationen. Vi bör ge en del av våra barn och föräldrar möjlighet att bo kvar eller flytta till Vaxholm. Det är nödvändigt med en del hyresrätter, men mest tror jag på att de boende äger sina bostäder. En måttlig tillväxt har många fördelar för utbyggnad av kommersiell service, samhällsservice och kommunikationer. Regionens resurser kommer att fördelas i proportion till samhällens bidrag i tillväxten. Tillväxt kostar dock i uppbyggnadsfasen, så jag är övertygad om att Vaxholm ska ha en både lugn och över åren jämnt fördelad tillväxt. Det är rimligt att Vaxholm växer med ca 2% per år, eller 220 invånare per år. Om det bor tre personer per hus eller lägenhet, så blir det lite över 70 nya bostäder per år. År 2030 blir det 14000 invånare i Vaxholm. Översiktsplanen anger 16000, vilket jag menar är för mycket.

Min vision är att Vaxholm, trots tillväxten, kan hålla sig inom de områden som idag är bebyggda. Vi bör värna om gränsen mot omgivande orörda grön- och friområden. Resarö kommer att fortsätta förtätas, även med lite mindre tomter på sikt. De centrala delarna av Resarö, runt skolan och affären, måste dock ordnas upp. Rindö har bra möjligheter att förtätas, men först när kommunikationerna ordnats. Vaxön, tycker jag till skillnad från vad många andra tycker, kan fortsätta att förtätas. Vaxholm har stora möjligheter att förstärka sin stadskaraktär med de skisser som finns. På sikt, när övriga områden förtätats, så kommer Tynningö att stå på tur, utan att kommunen behöver driva på. Gärdet mellan Karlsudd och all’en mot Bogesunds Slott kan på längre sikt också rymma ett mindre bostadsområde. Naturligtvis måste vi snarast bygga cykelväg till Bogesund.

En knäckfråga för fortsatt utveckling är genomfartstrafiken och kontakten mot Rindö och Tynningö. Enda rimliga lösningen på lång sikt är en tunnel eller bro från Tenö till Tynningö och på lämpligt sätt vidare mot Rindö, varvid trafiken i centrala Vaxholm avlastas. För närkontakten för gående och cyklande behövs då en lokalfärja mellan Rindö Smedja och Vaxholms centrum, med möjlighet till angöring av Kastellet. Då kan en gästhamn växa fram på Rindösidan i fint kvällssolläge och med sjömack. Verksamhetsområden som Rindö Marin ska leva kvar. Uppmuntra teknisk utveckling som kan möjliggöra mer av sjökommunikationer, men även arbete på hemorten.

Detta är min vision för Vaxholm för kommande 20 år. En lugn jämn tillväxt i princip inom nuvarande bebyggda områden. Behålla och förstärka skärgårdsstaden som en stad på öar. Hitta en radikal lösning på kommunikationen med öarna. Skapa underlag för fortsatt utveckling av både kommersiell och kommunal service. Låt bebyggelse av Norrberget knyta ihop bebyggelsen på norrsidan av Vaxön. Vaxholm ska fortsätta vara en levande och lagom växande stad med en blandad befolkningssammansättning.

Rolf Grönkvist