”En halv sanning är också en lögn”

http://www.svd.se/en-halv-sanning-ar-ocksa-en-logn

Eller läs en mer djupgående kritik mot debattartikeln formulerad av Liberalernas Michael Baumgarten:

Replik: Osaklig argumentation i artikeln ”Kulturmiljöer hotas runt om i landet”

Redan i inledningen av sin debattartikel ”Kulturmiljöer hotas runt om i landet” leder journalisten Catarina Baldo Zagadou in läsaren på villospår. Istället för att sakligt redovisa vilka områden i landet som är hotade övergår redogörelsen till en känsloladdad beskrivning av det ”kusliga” som händer i Vaxholm. Det dras paralleller till rivningen av Klarakvarteren under 1960-talet med orden ”Vi som var med på 1960-talet känner igen oss: Grävskoporna är tillbaka, och de är i full gång. Det rivs mer än på ett halvsekel.” Enligt Catarina Baldo Zagadou står Vaxholm nu inför samma hot.

Hon fortsätter med orden ”Röj bort tallar och äppelträd. Spräng berghällarna. Riv det småskaliga gamla i trä.

– Och bygg nytt, stort och dyrt i betong. Kommersialisera mera!”

Någon objektiv redogörelse av hotade kulturmiljöer i landet görs överhuvudtaget inte någonstans i den långa artikeln. Istället får tre fastigheter i Vaxholm, Tetzlaffska huset, Kruthuset på Rindö och Gröna längan på Hamngatan symbolisera påståendet om hur kommuner ”besinningslöst låter riva värdefulla kulturhus”.  Det nämns inte i artikeln att fastigheterna var privatägda, inte heller att det saknades rivningsförbud i detaljplanen.

Det påstås också att husen dömts ut ”utan att vare sig tjänstemän eller politiker brytt sig om att besöka husen eller brytt sig om att bilda sig en uppfattning om vilket skick fastigheterna var”, vilket är en osann uppgift.

Det är väl rimligt att en läsare ska kunna förvänta sig att en etablerad journalist med lång erfarenhet och gott renommé ska faktagranska sin text innan den går i tryck. Framför allt om den innehåller allvarliga anklagelser. Oavsett om det är en debattartikel eller ett reportage som skrivs.

Det nämns aldrig i artikeln att det finns flera exempel på fastigheter i Vaxholm där kommunen har drivit ärenden ända upp i högsta instans för att stoppa rivning, trots att allt finns dokumenterat och protokollfört i kommunens arkiv.

Det är ganska svårt för den som läser debattartikeln och inte känner till det politiska spelet i Vaxholm att i debattartikeln få en korrekt bild av vad som händer. För debattartikeln handlar ”kusligt” nog inte om hotet mot den pittoreska träbebyggelsen i kommunen.  Det som Catarina Baldo Zagadou till största del argumenterar för gäller en helt annan fråga. En fråga de politiska blocken varit oense om sedan förra mandatperioden. Som ursprungligen handlade om byggandet och finansieringen av en ny höstadieskola.

Efter några års lugn blossade debatten för två år sedan upp när ett nytt oppositionsparti som bildats blåste liv i frågan. Det skrevs pamfletter på sociala medier och organiserades protestaktioner. Målet var att stoppa det pågående bygget av den nya högstadieskolan. Trots att beslut tagits i kommunfullmäktige redan 2011. När försöket att stoppa skolbygget misslyckades startades en ny kampanj under parollen ”bevara Norrbergsskolan” den här gången handlade det om kulturvärdet.  

Det också här Catarina Baldo Zagadou känsloladdade resonemang om bevarande av den pittoreska skärgårdsmiljön och träbebyggelse faller isär. Norrbergsskolan som hon hänvisar till byggdes 1953. Det är en tidstypisk koloss i gult tegel med en tillhörande asfalterad skolgård. Det är den här byggnaden som enligt artikelförfattaren symboliserar ”den utrotningshotade träbebyggelsen” i Vaxholm. Fastigheten är visserligen tidstypisk, något som uppskattas av byggnadsantikvarier och arkitekter men den rosade skärgårdskaraktären präglar inte denna byggnad. Den har också byggts om vid flera tillfällen, vilket gör att kulturvärdet minskat avsevärt med åren.

Det är ingen hemlighet i Vaxholms kommun att majoriteten redan från början, när planerna för den nya skolan sjösattes avsåg att använda exploateringsintäkterna från Norrberget för att finansiera den nya högstadieskolan. Alternativet att höja den redan höga kommunalskatten sågs som ett omöjligt alternativ.

När oppositionspartierna satte sig emot förslaget att det skulle byggas en ny skola vittnar alla inlägg i KF, debattartiklar och valpamfletter om att det i första hand handlade om kostnaderna. Motförslaget var att kommunen istället borde renovera och bygga ut den befintliga Norrbergskolan så att den skulle klara de framtida behoven med det ökande antalet elever.

Då det förra året stod klart att den nya skolan började bli inflyttningsklar bytte oppositionspartierna tillsammans med aktionsgruppen folkinitiativet taktik. Istället startades kampen för att ett bevarande den gedigna Norrbergsskolan med sina stora kulturvärden ” för kommunala ändamål”. Det handlade inte längre om att bygga om och bygga ut skolan. Nu gällde det istället bevarandet av det svenska kulturarvet.

Allt sedan dess har debatten frodats i sociala medier och vid möten som arrangerats titt som tätt.  

Catarina Baldo Zagadou tar också upp de namninsamlingar folkinitiativet gjort. Hon riktar en stor portion kritik gentemot kommunen men väljer samtidigt att utelämna en del fakta som kan vara viktig för läsaren att känna till.

Det som utelämnas är att den första namninsamlingen som gjordes hade inte tillräckligt många underskrifter för att klara 10 procentskravet. I debattartikeln skriver däremot Catarina Baldo Zagadou att den avstyrdes ”genom ett administrativt handgrepp”, vilket kan tolkas som att kommunens tjänstemän inte hanterade saken korrekt. Men till saken hör att beslutet överklagades (bland annat av två oppositionspolitiker) till förvaltningsrätten. Och domstolen slog fast att kommunens hantering av namninsamlingen gått helt rätt till i alla delar. Domen överklagades också men fick avslag i kammarätten.

När det gäller exploateringen av Norrberget ger Catarina Baldo Zagadou läsaren intrycket av att den uppfattning hon presenterar är allenarådande i hela kommunen. Ingenstans i hennes artikel finns något presenterat om de öppna medborgardialoger, den markanvisningstävling och det intresse som visats i anslutning till en planerad bebyggelse av Norrberget. Det tas inte heller upp något om det förslag som röstats fram av kommuninnevånarna och finns presenterad på kommunens hemsida. Ett förslag där det ställts krav på att det ska gestaltas och byggas i trä, varierat och varsamt med hänsyn till Vaxholms skärgårdskaraktär. Det ska vara öppet med levande kvarter, förskolor och strandnära promenadstråk.   

I ett försök att påvisa att kommunens politiker saknar respekt för kulturvärdena påstås i artikeln att kommunen tackat nej till ett erbjudande från länsstyrelsen som gäller finansieringen av en kulturinventering. Detta trots att beslut togs i kommunfullmäktige i april att ett kulturmiljöprogram ska utarbetas. I beslutet som för övrigt ligger på kommunen hemsida står det ordagrant ”att utbildnings- och kunskapsseminarium kring kulturmiljöfrågor ska genomförs för en bred grupp politiker och tjänstemän samt att ett kulturmiljöprogram utarbetas därefter utifrån tidigare och eventuellt nya ställningstaganden”.

Listan med felaktigheter i Catarina Baldo Zagadous debattartikel om det ”kusliga” som händer i Vaxholm är tyvärr lång. Men det finns ett påstående som troligtvis är helt riktigt. Det är att det kommer att bli en smutsig valkampanj inför folkomröstningen. Hennes artikel visar att den redan har startat.

Det är bara att instämma med Hanne Kjöllers tes ”en halv sanning är också en lögn” när hon beskriver hur journalister går från att vara journalister till att bli aktivister.